Precis just nu så bara fick jag bara lust att skriva lite i bloggen..Var ska man börja? är helt slut efter denna veckan, vet egentligen inte varför men jag har bara vart så fruktansvärt trött varenda morgon, och kvällarna ska vi inte ens prata om. Hur ska jag någonsin kunna skaffa barn när jag blir trött bara av mig själv? haha.
Jobbet känns iallafall bra, och jag har fått förlängt till slutet av Augusti. Wonderful! nog om jobbet..
Det känns som att allt vänder bara. Jag kan känna mig bortglömd, ivägen, osynlig. Väldigt ofta. Varför ska jag vara en sån mes för? Varför kan jag inte bara öppna min käft och berätta precis vad jag känner utan att vara orolig för att såra någon annan precis som dom sårar mig? Varför ska jag alltid vara tyst och ta emot? Jag vet inte, jag har lite att lära och måste borsta bort lite av min fars mesiga sida.. we'll see..
Ibland kan jag känna att jag skulle behöva komma bort härifrån, från detta trygga och så vanliga. Ta Pontus & Thila och bara dra. Kunde det inte vara enklare att just bara dra? Jag är så trött på Nybro och allt skitsnack som hör till. Att alla vet vem man är, att alla tror sig veta om allting om en. Det är bara så tröttsamt ibland, att veta att man skulle kunna göra något nytt, att man kanske skulle vara hundra gånger lyckligare någon annanstans. Jag får ta mig en funderare tror jag.
och min älskade ami är så sjukt saknad. Jag räknar dagarna till Oktober!
nu ska jag sova, jag var bara tvungen att skriva av mig.
Imorgon är det fredag, det betyder snart helg. Äntligen får jag träffa mitt hjärta igen, mitt ljus i allt detta.
(bjuder på en bild på vår stjärna tillsammans med Zita)
