Låg i sängen med datorn och kollade runt lite på internet. Snubblade över en sida och blev så fruktansvärt arg. Vuxna människor som skryter, eller försöker hitta på vad som egentligen är sant. Varför ska man lägga sig i sådant som man inte vet ett skvatt om? Även om man själv inte bryr sig om vad som skrivs, så kanske andra gör det. De människorna som hade flickan i sitt liv, de kanske vill att hon ska få upprättelse? Tänk på det innan ni bara skriver något som ni hörde, eller som ni tror är sant. Saknaden kommer aldrig släppa, dock blir det lättare att leva med det. Men när jag läste det här så kan jag erkänna att tårarna strömmade igen.Själv var jag med under hela denna hemska tid, jag vet vad som är sant eller ej. Från Lördagen den 27 maj kl 03.30 fram tills idag har mycket förändrats, men lika mycket finns hon i mina tankar. Detta är en saknad som aldrig kommer att försvinna, men som sagt blir den lättare. Egentligen är det inte sorgen som är värst, utan all ilska man har inom sig. Man är så fruktansvärt arg. Onsdagen den 14 Juni 2000 var jag 10½ år, och det var då jag såg min barndomsvän begravas. Jag tror inte att man någonsin vid denna ringa åldern riktigt kan förstå, det enda man förstår är att man redan saknar något som aldrig kommer att komma tillbaka någonsin, och då känns 'aldrig någonsin' som en evighet.Vilket det också är.
18 Juli 1989- 27 Maj 2000, den vackraste ängeln av dom alla.
Tänk er för innan ni skriver nästa gång.
http://www.svenskamord.se/index.php?PHPSESSID=3e7addb2b53b760c698afec42e895459&topic=283.msg1475#msg1475
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar